justeatme

Ignorera inlägget under. Det var en kombination av  missförstånd, undermedveten stress och humörsvängningar. Whatever, det är löst nu så det behöver vi inte oroa oss för.

Vad vi däremot behöver oroa oss för är hur mitt sociala liv kommer att se ut efter den här helgen, med tanke på att jag ska spendera hela helgen hemma skrivandes på en uppsats. En pluggorgie helt enkelt. Jag ser inte fram emot det.

xo xo.

Okej, jag är arg, sårad och besviken. Så nu vet ni varför jag kommer vara en crazy bitch tills det går över. Att naiv är mitt efternamn har jag insett ännu en gång, och to be honest känns det jävligt tråkigt att behöva göra det.

Absolut kan jag acceptera och respektera erat beslut, vi är alla praktiskt taget vuxna. Men det jag är arg och besviken över är att ni inte har sagt något, utan bara droppar en bomb mitt i allt. Det är inte nådigt. Så nu får ni ta och respektera, förstå och acceptera att jag är sjukt besviken och kommer att bete mig som en bitch tills det går över.

Over and out.

Min lördag blev en otroligt bra kväll! Jag mötte upp några favoriter i Slussen, vi tog oss vidare hem till Frida i Nacka. Jag skojar inte, hennes hus är nästan ett mansion. Nästan. Otroligt fint var det.

Vi satte oss i köket, med vindruvor, brie och baguetter. Skvallrade, pratade om gamla minnen och skrattade så att vi skrek.

När jag gick hem hade jag en varm känsla i hjärtat, jag var fylld av nostalgi. Det enda jag egentligen vill få fram med det här inlägget är att gymnasiet har verkligen varit den bästa tiden i mitt liv (och den värsta ibland). Och vet ni vad det allra bästa är? Det är att the best is yet to come. Det här året jag har framför mig nu, det kommer bli så grymt. JAG kommer göra det så grymt!

xo xo.

Jag sitter och lyssnar på riktig deppmusik. Jimmy Eat World, för tillfället. Själva musiken är inte så deppig, men orden är det. Det är tunga ord, sjungna av sorgsna läppar, skrivna av besvikna händer. Det passar med mitt humör. Jag känner mig lite smådeppig, det är inget att hänga upp sig på egentligen, jag vet att det kommer ha gått över när jag vaknar imorgon. Så istället för att tänka på det målar jag mina naglar rosa.

Jag målar mina naglar rosa och försöker att inte oroa mig. Oroa mig inför hur det ska gå i skolan i år, oroa mig för vissa personer, oroa mig för min egen framtid. Jag hatar att vara orolig. Det är en gnagande känsla - omöjlig att skaka av sig. Så, jag målar rosa för att förtränga oron.

Hörs imorgon, när oron är borta.

xo xo.